Staking

Vad är staking?

Staking är en process där en användare “låser” en viss mängd av en specifik kryptovaluta som insats i ett blockkedjenätverk för att hjälpa till med att validera och verifiera transaktioner.

Att staka kan jämföras med att sätta in pengar på ett sparkonto, fast för kryptovalutor. Istället för att bara låta dem ligga i din plånbok, låser du dina coins i ett speciellt digitalt konto för en viss tid. Genom att göra detta hjälper du till att hålla valutans nätverk säkert och fungerande. En viktig skillnad är dock den svenska insättningsgarantin, som du inte har när du stakar dina coins. Det är alltså en helt annan risknivå att staka sin krypto jämfört med att sätta in fiatpengar på ett sparkonto.

När du stakar dina coins, får du möjlighet att bli en del av nätverket och hjälpa till med att godkänna och kontrollera transaktioner. I gengäld får du belöningar.

Översättningen av engelskans staking till svenska skulle bli ungefär “att lägga en insats”.

Hur fungerar staking?

Staking börjar med att en användare väljer att låsa, eller “staka”, en viss mängd av en specifik valuta i nätverket. Den mängd som stakas kallas för “insats”. Detta innebär att användaren låser in sina tokens i en speciell plånbok eller ett speciellt kontrakt på nätverket under en bestämd tidsperiod.

Konsensusalgoritmer är en central del av processen och de skiljer sig åt beroende på vilken valuta och vilket blockkedjenätverk som används. Två vanliga konsensusalgoritmer är “Proof-of-Stake” (PoS) och “Delegated Proof-of-Stake” (DPoS).

• PoS: I en PoS-algoritm väljs vilken nod som får rätt att skapa och validera nya block baserat på den mängd valuta som de har stakat. Ju mer valuta en nod har stakad, desto större är deras chans att bli vald.
• DPoS: I en DPoS-algoritm väljer stakare att delegera sina rättigheter att skapa och validera block till utvalda noder, även kallade “delegater”. Dessa delegater är ansvariga för att utföra de faktiska valideringsuppgifterna och de belönas sedan för sitt arbete.

När en användare har stakat sina tokens och blivit vald som en validator eller delegerat sina rättigheter till en delegat, är de ansvariga för att validera och verifiera transaktioner på nätverket. Detta innebär att de kontrollerar att alla transaktioner är korrekta och följer nätverkets regler innan de inkluderas i ett nytt block.

Som ett incitament för att bidra till säkerheten och funktionaliteten hos nätverket belönas användare med nya tokens och eventuella transaktionsavgifter. Storleken på belöningen beror vanligtvis på flera faktorer, inklusive mängden stakade tokens och nätverkets totala aktivitet.

Under staking-perioden är användarens stakade tokens oftast låsta och kan inte handlas eller användas. Periodens längd kan variera beroende på vilket coin och vilken modell som används, men den sträcker sig vanligtvis från några dagar till flera veckor eller till och med månader.

Fördelar med staking

• Passiva inkomster: Användare kan tjäna passiva inkomster genom att staka sina tokens och få rewards, samt i vissa fall en del av transaktionsavgiften.
• Säkerhet och skalbarhet: Staking bidrar till att säkerställa säkerheten och skalbarheten hos blockkedjenätverk genom att engagera användarna i valideringsprocessen. I sanning Decentralized Finance (DeFi).
• Miljövänligare än Proof-of-Work: Jämfört med den energikrävande processen för “Proof-of-Work”, är Proof-of-Stake mer miljövänlig eftersom den inte kräver tillnärmelsevis lika mycket energi för att validera transaktioner.

Nackdelar med staking

• Risker: Om du inte följer nätverksreglerna eller uppträder oärligt kan du förlora dina stakade tokens, till exempel om du försöker manipulera transaktioner. Om plattformen du stakar på blir hackad eller får tekniska problem kan du förlora dina stakade tokens. Och om du väljer att avsluta din insats innan din period är slut, kan du straffas genom att förlora en del av dina stakade tokens.
• Behov av teknisk kunskap: Att staka kräver viss teknisk kunskap och förståelse för kryptovalutor och blockkedjeteknik. När man väl har satt sig in i det, är det dock inte särskilt svårt att förstå.
• Illikviditet: Under staking-perioden är användarens stakade tokens låsta och kan inte handlas eller användas. Detta bör man ha i åtanke om man aktivt handlar med sina coins.

Miljöaspekten

En av de mest framträdande skillnaderna mellan PoS och PoW, är deras olika påverkan på miljön.

Proof-of-Work: Den traditionella metoden, att “mina bitcoin” (to mine, att utvinna), för att säkra blockkedjenätverk kräver enorma mängder elektricitet för att driva kraftfulla datorer som löser komplexa matematiska problem. Detta har lett till ökad oro över blockkedjornas negativa miljöpåverkan, särskilt när det gäller stora nätverk som Bitcoin.

Proof-of-Stake: Denna nyare metod kräver mycket mindre energi eftersom den inte innebär att lösa komplexa matematiska problem. Istället använder den konsensusalgoritmer som bygger på insats (stake) av tokens, vilket gör den betydligt mer energieffektiv och miljövänlig.

På sikt, om man vågar tro att krypto blir mer accepterad och använt även bland institutioner som centralbanker, är det troligt att det i den svenska kontexten är mer relevant med staking än den energikrävande metoden PoW, alltså att mina till exempel Bitcoin. Det finns dock betydande säkerhetsfördelar med PoW jämfört med PoS, vilket såklart också bör tas i beaktning när man väljer vilka krypto man vill investera.

Vilka valutor använder PoS?

Ethereum migrerade från PoW till PoS den 15 september 2022. Cardano, Solana, Polkadot, Tezos, Avalanche är några av de andra vanligare coinsen som använder sig av PoS. Det finns givetvis otaliga andra valutor som nyttjar PoS som metod för att säkra blockkedjan och validera transaktioner, och många som tidigare har nyttjat PoW har nu övergått eller planerar att övergå till PoS eftersom det ger stora fördelar kopplat till effektivitet, skalbarhet och hållbarhet.

Länktext primärt sökord